Inkomstskattelagens 19:e kapitel (§2) reglerar vilka kostnader i samband med reparation och underhåll av fastigheter som får göras omedelbart avdrag på och vilka som måste aktiveras och skrivas av under flera år.
Så här står det:
“Utgifter för sådana ändringsarbeten på en byggnad som kan anses normala i den skattskyldiges näringsverksamhet behandlas som utgifter för reparation och underhåll. Hit räknas inte åtgärder som innebär en väsentlig förändring av byggnaden”
Vilket betyder att normalt underhåll av fastigheter får dras av direkt medan om man förbättrar, bygger till- om eller nytt så får det inte göras direktavdrag.
Det kan vara svårt att veta vad som menas med förbättring och det finns en rad rättsfall på området. Den vi ska titta lite närmare på här gäller byte av fönster där det precis kommit en intressant dom från Högsta Förvaltningsdomstolen.
Ett fastighetsbolag hade rustat upp alla sina fastigheter där de renoverat stammar, avlopp, badrum, fönster, fasad och tak. Samtliga kostnader förutom en del av badrumsrenoveringen hade dragits av direkt. Skatteverket godtog detta förutom vad gällde en del av kostnaderna för fönsterbytet.
De gamla fönstren var tvåglasfönster med träram som satts dit under 1930-1960-talet. Nu hade nya treglasfönster med aluminiumram ersatt de gamla.
Detta överklagades av fastighetsbolaget, men förvaltningsrätten i Malmö avslog överklagandet. De menade att de nya fönstren var en förbättring mot de gamla och således skulle avdraget begränsas till vad det hade kostat att sätta in likvärdiga fönster som de gamla.
Även Kammarrätten i Göteborg avslog överklagandet på samma grunder. Men Högsta Förvaltningsdomstolen var alltså av en annan åsikt.
De tittade på frågan om utgifter för en åtgärd som innebär en viss förbättring av en byggnad men som följer den allmänna tekniska utvecklingen av byggstandarden ska få dras av i sin helhet såsom utgifter för reparation och underhåll.
Efter att ha tittat på många andra rättsfall på området så kom de fram till att när en fastighetsägare utför arbeten på en byggnad så sker detta i regel med sådan teknik och med sådant material som är vanligt förekommande på marknaden och därmed lättillgängligt. Enligt Högsta Förvaltningsdomstolens mening så måste det framgå att det rör sig om en mer markant förändring som kan anses höja byggnadens värde utöver vad som följer av en ordinär underhålls- och reparationsåtgärd.
Bytet av fönstren har inneburit en högre energieffektivitet och lägre underhållskostnader till följd av den allmänna tekniska utvecklingen på området. Alltså kan det inte röra sig om en sådan förbättring för vilken en årlig värdeminskning ska göras. Utgifterna får därmed dras av i sin helhet och fastighetsbolaget fick till slut rätt.
För den intresserade följer här i korthet några av de fall som Högsta Förvaltningsdomstolen tittade på i sin utredning:
RÅ 1977 ref 85: Yttre träpanel på bostadshus hade bytts pga slitage. Fastighetsägaren hade beklätt väggarna med kalksten istället för ny träpanel. Dessutom hade husets sockel och grund förstärkts. Avdraget begränsades till den beräknade kostnaden för en panel av ursprungligt eller likvärdigt material. Resterande del fick alltså aktiveras och skrivas av över flera år.
RÅ 1982 Aa 35: Här rörde det sig om byte av en oljeanläggning mot ett ytjordvärmesystem. Samma bedömning gjordes som ovan nämnda fall.
RÅ 1984 1:95 Isolering med mineralull hade utförts istället för omdrevning mellan timmerstockar. Detta blev omedelbart avdrag.
RÅ 1986 ref. 115: Ett äldre värmesystem bestående av kakelugnar och kaminer hade ersatts med elvärme. Dessutom hade murstockar och en öppen spis reparerats. Detta blev omedelbart avdrag.